Du är här

Man kan se i stora affärer och andra byggnader, där det finns risk för att man går vilse, en såndär lokaliseringstavla med en stor röd boll där det står Du är här. Utgående från den punkten kan man sen navigera så att man hittar till Musti & Mirri eller Försäkringsbolaget eller vart det nu var man skulle. Nu har du då förirrat dig in på denhär bloggen, där du knappast kan gå vilse men där det är ganska tunnsått med information. Du är här, jag är här och nu ska vi se om det finns nåt annat här. Ord att läsa, eller gå förbi.

Det är som med årets rajgräs, det liksom ofinns. Det blev aldrig nåt rajgräs i år (heller) men påsken kom och gick ändå, och nu när snön äntligen haft vett att pysa sin kos så ska det väl inte dröja så länge innan det börjar grönska i parti och minut där ute på ägorna. Som jag väntat och längtat efter barmark!!  😮   Det blir bara värre år för år, så snart tror jag att jag blir tvungen att flytta till Madagaskar över vintermånaderna. Jag får ångest redan av att tänka på att det kommer en ny vinter…. dethär nämnde jag visst ren i förra inlägget. Kom jag på.  🙂

Således tänker vi inte på det alls. Vi vet ju inte ens om vi lever när det blir höst nästa gång. Såheså. Liksom.

Här går livet för övrigt sin gilla gång. Fredagarna avlöser varandra i rask takt, och mellan dem finns lite program som man just och just hinner uppfatta. Det är inte konstigt att man börjar känna sig gammal.

Djurrapporter följer:

Min hundfröken har hunnit bli ett halvt år. Hon har inte blivit lugnare, tvärtom. Hon är utbildad till grävmaskin (tror hon själv) och idkar flitigt denna syssla utomhus. Hon gräver upp gräsklipparrobotens ledning ur marken där hon kommer åt och biter av den. Detta utgör ett problem eftersom vi snart ska koppla ström i samma ledning. Det blir att förflytta hunden till en plats där hon inte kommer åt den (ledningen).

Ledningen tar hon också när vi ska gå på promenad. Jag är rädd för att det ser lite komiskt ut när detta sker. Hon skenar först och drar i kopplet med kraften av en noshörning. Efteråt kommer en pustande ång(virr)panna som ideligen försöker förmana och förmå noshörningen att sluta dra. Det har ingen effekt. Följden blir ett mycket besynnerligt mönster av skutt, krumbukter och sidohopp, omväxlande med tvärstannanden och dikesdykningar. — Undrar hur mycket som behövs för att man ska anses utgöra en fara för omgivande trafik. Till min lycka är trafiken nästan obefintlig i denhär sovande byn. Hittills inga böter.

Hönsen mår förträffligt. De tillbringar sina dagar såväl inne i hyttan sin (Vinterpalatset) som också ute i buren. Det ingår i min plan för den närmaste framtiden att rengöra V-palatset och transportera det luktande materialet till hallonbuskar och andra ställen som kan behöva gödning. Men det känns för mödosamt att hämta min skottis som står i bilstallet, fylld av bråte som Husbonn lastade på den när han städade terrassen. Han ska iaf ha en poäng för att han inte (ännu) stjälpte alltihop i soporna, vilket jag befarade att skulle hända. Nu skulle det gälla för mig att hitta rätt tidpunkt och omplacera mina ägodelar i tid innan de hamnar i soptunnan under mystiska omständigheter.

Hönsen värper bra och tuppen är vid liv. Han är inte hes på morgonen innan han galat ca 45 gånger på raken. Då kan man ana en liten spricka i ljudet. För Husbonn vore det en fördel och skulle spara hans nerver om han bleve lite döv såhär på äldre dar.  😛

Vad jag har hört så mår kaninerna också väl. De bor i lekstugan ännu men ska småningom flytta ut till sina sommarbostäder, när solskenet tilltar i styrka och vindarna blir ljumma.

Vi har en del festligheter att ställa till med här på tröskeln till sommaren, så någon skulle gärna få börja baka och planera. Dessvärre skjuter jag det framför mig så länge det går. Det ska väl klara sig ändå, flera veckor kvar juh….. man måste ha inspiration för att kunna baka, det är allmänt känt.

Nu måste jag gå ut och göra nånting åt dendär sladden som dänger i köksväggen. Vi har haft en strålkastare uppmonterad bredvid köksfönstret för att ha ljus över bakgården när vi går sena vinterkvällar och ser till hönsen. Nu är stöpseln urdragen och svänger och dinglar i vinden med sin sladd och knockar i väggen med ojämna mellanrum. Det låter otäckt på natten klockan fyra när man ligger vaken, även om man vet att det bara är en stöpsel. Eller stickkontakt om ni är fina av er. Man behöver inte vara rädd för stöpslar som dinglar lösa. Det är mera orsak att vara rädd för såna som är kopplade till uttaget. Jag vet dethär, men jag ska ändå gå och surra fast den nu. Det får vara slutknockat på min köksvägg klockan fyra på natten.

Huu så det blåser…!

Tjing  🙂

Mainokset