Nu blir det nog tyst

Här har jag en stund till övers och då ska jag skriva några rader så att eventuella kvarvarande läsare ännu får en rapport. Kommer precis från hönsburen… och där, ser ni, där blev det FEST.

Men jag ska ta det hela från början så ni hänger med.

Minstingen har i sin skola på G ett projekt med gammaldags, dvs traditionella maträtter, såna som hennes far- och morföräldrar fick sig till livs för xx år sen. För detta projekt har hon intervjuat både mormor och farmor, som båda med iver i rösten berättat om forna dagars konstigheter på tallriken, liksom också om en del helt välkända delikatesser, ännu idag förekommande.

Som ett led i processen ville den unga damen igår kväll helt på eget bevåg försöka sig på att kocka lite. Valet föll på en sorts mjölmat som varit (och kanske fortfarande är pop bland äldre??) här i trakten. Man ska koka kornmjöl med en alldeles liten mängd vatten så det blir en grynig massa. Man får inte just röra runt i kastrullen för då blir det en gröt istället av det hela……  Sen ska de små smulorna smaksättas med salt också i nåt skede, och de ska ätas med smör. Namm. Not. Eller??

Nu var det dessvärre så, eftersom fröken är vidpass lika impulsiv som mor sin, att vi inte hade recept på anrättningen. Eller jo, jag hade nånstans nerskrivet hur man gör men jag hittade det inte trots frenetiskt letande innan vattnet och mjölet ren skvalpade runt och puttrade i kastrullen. Detdär om att icke röra om i smörjan visste jag inte, så jag uppmanade henne att flitigt använda sleven… och det visade sig om en stund att vi hade tagit lite mist på proportionerna och hade vidpass tre gånger mer vatten än mjöl. Blörkk.

Resultatet av våra ansträngningar blev en seg grå klump i storlek med en halv fotboll — och ungefär lika aptitretande. Efter att fotbollen rullat några varv i lera, ska jag tillägga. Där låg den skrovliga beige-grå massan och hickade lite på ett fat, och bara tanken att nån skulle sätta sig ner och äta detdär var rent ut sagt absurd. Kunde inte hjälpa det, jag garvade så tårarna rann.  🙂

IMG_5880pepu

Fröken tog sig för att skulptera en söt liten kanin av massan, det var ju nåt i stil med trolldeg som annars också används som tacksam, giftfri modellera. Nå, kaninen tog inte stor andel av geggan så det fanns en rejäl klump kvar i morse.

Då tänkte jag ”Serveringsförslag” och så tog jag med en klutt av massan till hönsen.

Där blev det alltså stor fest, vilda av förtjusning yrde hönsen runt och smackade glatt för varje liten tugga de kom över. Att de kletiga klumparna fick jord och skräp på sig i bataljen gjorde inget, fibrer är väl nyttiga för matsmältningen. Nu återstår att se om det blir ovanligt tyst i hönshuset idag. Jag hyser nämligen en liten misstanke om att geggan kan tänkas limma fast näbbarna på dem, så pass kletigt var det.  🙂  Hoppas bara  ingen av dem är glutenintolerant, för då får den ont i lilla maggen.  🙂

Igår hittade jag inga ägg ute i lyorna och tänkte att antingen har de varit lata, eller så har vi haft Fru Skata på besök. Men så var det icke, för det visade sig att i innehyttan fanns ett halvt dussin vackra ägg så de förtjusande damerna har förstått söka sig inomhus när det närmat sig värpdags. Allt för att äggen inte ska frysa, det börjar ju närma sig nollstrecket.  🙂

Mainokset