Sötadis Elovena

Det blir lite si och så med saftandet i höst. Det går så långsamt med bärplockandet… finns just ingen som har varken tid eller lust. Men ett par gånger har Saftmajan fått ånga sig varm där hon står ute på ett extra bord på terrassen.

Igår märkte jag att ett halvt kilo socker blivit kvarglömt där bakom saftkokaren. Sockret fanns i påsen som jag hällt ur när jag sötat den varma saften. Jag tog med mig påsen in och tänkte att jag ska väl hälla det i samma kärl som det övriga. Så jag vände påsen uppåner ovanför min sockerbytta och såg på när…. ingenting hände.

Det hade tydligen varit lite fuktigt på terrassen och sockret hade redan hunnit bli hårt. Nåmen —HMH–!!!   :/   Typiskt slarv av mig att lämna påsen sådär vind för våg tills innehållet förstörts. Det kändes lite hårt när jag klämde på påsen. Månne fukten gått igenom hela, den har ju ändå inte stått så många dag…….

😮

— hups!!—

Plötsligt befann jag mig sockrad från topp till tå. Socker i håret, innanför glasögonen, på kläderna, INNANFÖR  kläderna (för halslinningen satt lite långt ner) och knaster på golvet. Det skulle ha varit en rolig syn om någon filmat mig i det ögonblicket, man kunde ha kallat konstverket Genuin Förvåning.

Jag ville ju bara testa om sockret ändå var okej lite längre ner i påsen, och så tar det och exploderar sådär och flyger ut över halva residenset. Och hela mig.

Nååh, det var bara att hälla ut allt som hamnat innanför pajtan och skaka ur håret och sopa golvet, så var allt som vanligt igen. Får väl anta man är lite sötare än vanligt idag då.

Åtminstone tror jag att Oopsen är road av att jag igen råkat ut för en trevlig fadäs.  🙂

Mainokset

Porslinsfynd

Det går inte att motstå när man hittar en påse med miniporslin. Nee-e, det GÅR inte.  Då är det bara att knyta upp snörena på sin börs och snällt betala vad porslinshandlaren begär.

Men titta så mycket fint jag fick!!! Hela bordet fullt. Jag försökte ställa en del på bordets ändar som är nervikbara men…  😀  de rutschade av. Se på de miniminiminismå salt-och pepparströarna. De är i storlek med solrosfrön.  🙂

Dagens Soffa har jag ännu inte kommit igång med. Nej. Vet inte vad jag sysslat med, skvalpat äggulor fram och tillbaka?? Men än är det det långt till sovdags, jag hinner nog… Ja, jag var ju till stan, dit for några av dagens mittersta timmar.

Jag behövde strängar, inte för min lyra men väl för en fiol.  🙂

PS. Jag köpte klockan i bakgrunden också. Tror den är fel modell för dethär huset men kanske passar den nånstans. Fin!!

Ett tips som suger

Hörni, jag har lärt mig nåt nytt ren från morgonen!  😀

Klockan knappt nio slagen och jag har hunnit insupa viktig lärdom som jag ska tillämpa resten av mitt äggätande liv.

Jag vet inte hur jag hamnade in på dendär tub-sidan, ibland går man vilse med flit där och det var just det som hände. Filmen jag hittade var på japanska, så jag kan gott påstå att jag inte förstod ett jota av vad de sa. Men det behövdes inte heller, jag såg ju vad som hände.

Mänskan tog ett ägg (det var brunt), och knäckte det på en djuptallrik.

Sen tog hon en tom ½-liters cokisflaska. Alldeles vanlig sån, med skruvkork. Hon skruvade av korken. Sen klämde hon ihop flaskan med detdär knastrande ljudet som brukar höras från returflask-automatens innandöme. Lätt skrynkel! När flaskan var lite skrynklad från sidorna förde hon den över tallriken med knäckta ägget och lät flasköppningen försiktigt suga upp äggulan!

Slurps!

Äggulan for in i flaskhalsen som dragen av en magnet. Rent och behändigt, inga sega slimsor, slamsor och dreglor av äggvitan följde med. Så förde hon flaskan över en annan tallrik och tryckte lite och – blurps – kom äggulan ut. Som skjuten ur en kanon. Eller åtminstone ur en plastflaska. Hon gjorde flytten flera gånger av och an för att visa att det funkar.

Jejj!  🙂

Nu har vi ett nytt tips att ta till oss. Nu slipper vi peta omkring i äggröran med en sked och jaga de flyende gulorna och slutligen sticka sönder dem i misstag. Nu slipper vi klotta med Tupper-prylen som ska separera gulan från vitan men som i mitt fall vanligen leder till att båda ligger på golvet. Om jag har tur halkar jag inte själv i geggan.

Nu är nya tider och nya seder. Drink Coca Cola, och så får ni en praktisk äggsepareringsmojäng på köpet!  😛  Haha!

Brist

Nu är det stor brist här. Jag känner på mig att Oopsen väntar på ett nytt blogginlägg så han har nånting att läsa, likaså vill han veta hur Hillevi klarar sin vardag i hönsburen. Tyvärr har jag inte så färsk information, man kan säga att det råder informationsbrist på området. Jag har matat hönstimren i morse men inte efter det satt min fot i buren. Från köksfönstret kan jag dock se alla de tre vita damerna strutta omkring på sitt förnäma sätt, så ingen av dem har blivit uppäten av en mink.

På husbyggarfronten råder det också ett slags brist. Det är inte idéerna som tryter, utan det handlar mera om en slags oföretagsamhet. Komma sig av. Jag donar så smått med ett och annat. En liten hylla håller på att torka i limningarna. Fönsterbågarna är utritade på kartong och väntar på en skalpellaktig kniv. En soffa väntar på att få bli till. Jag har väldigt bristfälliga uppgifter om den, men den ska ha pinnar i ryggstödet, en madrass att sitta på och tillräckligt höga ben för att en liten sparkstötting ska gå att köra in under den.  🙂  Så detta är mina exaktaste mått.

Igår kom det efterlängtade paketet med lite minigrejs som jag beställt. Alltid lika underbart med nya småsaker, rena julafton att få peta upp de små kartongerna och påsarna. Nu kom det till exempel telefonen som ni såg på bild igår. Det kom också en våg. En köksbänk, en butiksdisk, en gungstol. Sex vita säckar — men jag tyckte det var OERHÖRT dåligt att säckarna var fyllda med bomull.

BOMULL, i säckar som ska se tunga ut!

Har de ingen fantasi på detdär stället. Jag ska peta ut bomullen och ersätta den med salt eller nåt.

……

Det har också rått brist på matlagare här några dar. Den som ibland, nångång, när andan faller på, brukar laga mat, har nu istället ägnat sig åt miniatyrbyggande. Detta har betytt att de arma barnen fått klara sig bäst de kan. Det kan de förresten med bravur; alla är fortfarande vid liv och ser ut att må bra. De är dessutom glada och nöjda. Vilken tur jag har som fått så snälla och välartade barn, de har förståelse för mina brister.

Vi har också brist på vackert väder, men det gör i och för sig ingenting. Om det vore vackert ute skulle vi bli tvungna att plocka ännu mera rödvinbär av buskarna, och så skulle vi bli tvungna att safta dessa. Rödvinbär lider vi ingen brist på.

…….

Nåja, nu ser jag att jag har fogat en massa ord till meningar, i brist på bättre. Det blev inte nåt viktigt inlägg men ett litet livstecken för att inte mina trogna läsare ska tro att jag övergivit dem. Det kanske skulle ge upphov till en liten känsla av brist, eller så int.

Hälsar eder alla med tillförsikt. Hejtå.

Hallå? Hallåå?

Nu får ni ringa mig. Numret är 14.

Jag tar emot anmälningar till Prutt-å-Spänntävlingen, och så till Automatkorrigerarklubben. Uppge skostorlek och favorithundras.  🙂

Sura gubbarna ler

Idag ska vi fortsätta på temat sura gubbar. Håll till godo, en av mina favoriter igen, tecknare: Titu. Jag hinner inte översätta nu just men bilderna talar sitt tydliga språk.  🙂

Tyvärr blötte jag lite den nedre texten när jag skulle fota, men det går att läsa ändå.

Alla hönsuppfödares dröm

Vet inte hur vi klarat de första veckorna så bra som vi gjort.

Men vet ni, idag när jag gick på loppiset och tittade på saker så såg jag plötsligt en grej. Och vilken GREJ! Jo, alltså jag blev så till mig att jag glömde tid och rum.

Tänk, vi har inte ens vetat att det finns såhär underbara, behövliga ting!

En ställning för äggen, en som man kan bära i handen sådär nätt och kokett.  😛  Hur har vi klarat oss utan. Man har försökt bära äggen försiktigt i famnen, huu så riskfyllt ijenttligen.

Så nu när jag går för att skörda ägg tar jag min nätta-koketta ställning fint i ena nypan och trippar ut. I buren aktar jag mig för att trampa i färska … öhm, hopar, det liksom förstör stämningen en aning. Jag föser undan Anelma i ena båset, under henne finns två ägg. Hon ser lite melankolisk ut men hackar inte efter mitt borstskaft. (Heidis höna vet uppföra sig väl.) I följande bås ligger en av de vita, jag tror det är Kalevi, och trycker. Hon är urarg när man tar äggen av henne så man får hålla handen i skydd bakom borstskaftet.  I det sista båset ligget bara ett övergivet ägg, kallare än de två som just haft hönstäcke på.

Sen går jag in med min skörd.

Innan jag kliver upp på terrassen kikar jag förstulet under skorna. Det är bäst så, för hur man än aktar sig brukar det finnas lite …. öhm, klumpar under dem. Hönsspillning är hemskt klibbigt när det är färskt, har jag lärt mig.

…..

Här ser ni nu en bild av mitt fynd för hela 50 cent. Ett ÄKTA ÄGGSTÄLL, direkt från Paris. Eller nånstans.

I bakgrunden en klänning som vi genast klassificerade som en Tutteli-Lutteli. Vi säger så om sånt som är übersött och puttenuttegulligt. Ja, jag köpte den också idag, helt oemotstånde-liiig. Man vet aldrig, den kan behövas om nåt år eller så. Tills dess ska jag bara se på den och tycka den är såå fin.

Tutteli Lutteli på er, också alla argsinta gubbar.  🙂

Vände om i hörnet

Efter förrförra bildreportaget fick jag veta att spisen var fel väg!

Hjälp. Det blev att baxa den andra vägen då (nåja, i och för sig väger den inte många gram och satt inte fast). Så nu torde den sitta rätt. Var varmvattenreservoaren ska komma förstår jag inte, men det klarnar väl småningom.

Sålänge pågår fönsterbågeplanering i bakgrunden.  😛  Kinkiga saker…

Skulle det komma lite skräp på golvet gör det inget, nu finns sopborste och skyffel (heter den så?)  — tillgänglig. Slaskämbaret ska stå i samma vrå, invid väggen.

Kastrullen på spisen är en träring, locket är en plastbricka som varit som fot för ett leksakstrafikmärke. Ska målas i lämplig kulör.  Jag limmade en passlig knapp undertill så det inte rutschar av.  🙂

Vision

Här är en första försiktig vy från café-delen.

Kan dethär vara cirkus-ungefär rätt proportioner?? Möblerna är tillsvidare bara på prov… de ska serietillverkas sen när jag vet hurudana de ska vara.

På bakväggen vänster om kakelugnen ska finnas en skylt där det står  ÄLÄ SYLJE LATTIALLE.  (dvs SPOTTA INTE PÅ GOLVET)

— Tänk, på den tiden var det av nöden med ett sånt förbud… bläääk  😀

Gömställe

Jaha… ähm.

Jag har inte tänkt bli långrandig idag. Däremot kanske min nya vedbänk kan anses vara det, randig på längden. Se bort i hörnet, det är en rymlig vedbänk där jag skulle gömma mig om den inte råkar vara full med vedklabbar.

Gjord av små tunna ribbor från en kasserad bordstablett, ni vet såndär japansk. Jag limmade och klottade, med nöd och näppe kom jag själv loss när möbeln var färdig.

Ska målas ännu… ni ser att vitt papper skymtar innanför, det ska det inte göra. Jag tror den ska bli brun. Och såklart ska där finnas vedklabbar i stl 1:12.  🙂

Köket har också fått halvpanel på väggarna, och tapet upptill. Lite slarvigt lagt, medges. Jag får fixa gliporna i nåt skede.

Mera kommer, häng med.