Tjugofem pax

Jag trodde det inte skulle komma just nån, några grannfruar på sin höjd.

Men när jag räknade så var vi tjugofem personer och de flesta åt i två omgångar… så jag har en del att diska. Men Stålis tar hand om den saken utan att mucka. Stålis brukar nog ha lite konstiga ljud för sig men han diskar ändå snällt.

.

Innan mänskorna gick hem var det några som ville se mitt miniatyrhus. De ville följa med in i min råddiga bunker där jag donar. Det är nästan farligt där inne för den som är ovan, saker kan falla ner över en, sådär som Annepauline höll på att bli överfallen av taksnö häromdan. Dessutom borde jag ha ordnat med kö för det rymdes ju inte mer än två vuxna där inne åt gången. Nåja, det förstås, vi hade lyft in dit lite saker som normalt inte ska vara där. Men nu fick dehär gästerna alltså se och beundra mitt evighetsprojekt. Och lampor och allt.  🙂  Hänförda suckar.  🙂

ALLA TANTER GILLAR DOCKHUS, men det är bara de modigaste som vågar erkänna det!!!  😀

.

Så kom det fram en till sak:

— Dendär vantkursen… den har du ännu inte ordnat!

–Aj ja, jo, nej, det har jag inte. Ni får ordna den själva nånstans, så anländer jag, Läraren, med limousine och stiger in via VIP-entren.

–Jag tar det, efter sportlovet blir det av hos mig. Vi bjuder in alla som vill lära sig.

— Jadå, det är bara ett krux: alla måste ha nålar. Då får jag göra dem åt er först…..

.

Bara man lovar och lovar sådär på stående fot så blir man aldrig sysslolös. Nu har jag ett nytt projekt. Hur många nålar ska jag göra? Tio? Femton??

Men haha, jag ska ta bra betalt.  🙂  Kanske…

…….

Ps. I morse virkade jag min första mormorsruta. Den blev sned.  Jee…..

Mainokset

Välkomna

Gästfriheten har slagit till som ni märkte ren med köttsoppan. Det kan förstås hända det är tillfälligt. Men om ni skyndar er kanske ni hinner få en sånhär.  😛

Mer hinner jag inte skriva just nu…  *ilar*

Men visst är hon duktig, min musiktös….? *ropade detdär från köket*

Gästfrihet

Inatt har jag stekt älgkött i ugnen. Det var nästan lite grisen-i-säcken-känsla över det hela, fast älg. Jag skulle ta en bit älgkött ur frysen som står ute på bakterrassen, men eftersom det är en såndär modell som man kan ställa saker på, så… hade nån ställt en massa saker på den. Jag orkade inte börja plocka av den alla lådor, skålar och påsar, utan beslöt glänta på locket och försöka få tag på en älg, i hornen eller sådär. Jag satt nästan på huk framför frysboxen, med armen långt inne och luckan sådär 10 cm på glänt. Mer vågade jag inte lyfta den, kunde ha blivit matskred bakom frysen. Och jag fick tag i en påse och drog upp den.

.

I dunklet såg jag inte om det var kött eller bärmos eller nåt annat, men det liknade kött mest.

Så jag hävde det i grytan med vatten, salt och pepparkorn och ställde in den i ugnen för övernattning.

Därför kunde jag inte först få tag i sömnen. Inte med några medel.

Småningom insåg jag att doften bevisade att jag valt rätt; det VAR kött jag stekte. Och jag var uppe klockan 2 och kollade: joo, det finns vatten i grytan, och jag sänkte värmen. Kl 4 var jag där igen: joo, det finns vatten, och jag stängde av ugnen. Doften i det sovande huset var …. mmmmmm….. 🙂

…….

Och nu har jag gjort soppa av en del av köttet och spadet. Det blev gott. Min drygt 4 l kastrull var fylld till brädden, och så åt de som var hemma.

Då kom husbonn hem från sin kurs och hade en gammal kompis med sig.

Jag var glad åt att grytan stod varm så karlarna skulle få sig ett skrovmål. — Kom och ät! uppmanade jag dem båda med min hjärtligaste ton. Vände mig till gästen och sa: —Du kanske inte har fått älgköttsoppa på långa tider, eller?  Och det höll han med om.

— Tjaa… EN tallrik räcker det åt dig, sa husbonn då, resten måste du lämna åt mig till morgondagen.

— Nämen!!  😮   sådär ska man väl inte säga!!  grälade jag på min lagvigda.  –Nu vågar han ju inte smaka alls!!

— Äsch, vi är så gamla goda vänner, jag vågar säga som det är, svarade han sorglöst utan minsta betänkande.

….

Som tur tog inte gästen illa vid sig utan lät sig väl smaka. Och nog ska det räcka för husbonns mattermos imorgon ändå. Eller vad tror ni?

Det lönar sig inte att vara gnidig, gästfriheten är en dygd, eller va? Tror jag hört nåt sånt.

PS. Observera den utsökta sleven. Rekommenderas speciellt i familjer där det går vilt till i diskbaljan.

Vad har hänt?

Hela vintern, ända sen det blev kallt, har jag bott i mina vadderade byxor.

(Nåja, ska vi vara riktigt sanningsenliga så gäller det flera par, men bara ett åt gången…)

Idag hände nånting, för … det blev för varmt!   😮  Det blev helt enkelt för varmt och svettigt i den utstyrseln när jag försökte vara flitig och sortera tvätt. Medges, jag har slarvat med tvättandet en längre tid. Man kan ju inte torka kläder ute i minus 30 grader  (svepskäl nr 1) och så gillar jag inte att ha torkställningar i rummen (svepskäl nr 2) och så gnäller torktumlaren så man blir galen av ljudet (svepskäl nr 3). —Dessutom är min stora flicka duktig tvätterska (hon har inget emot torkställningarna…).

.

Så det finns att sortera. Och att tvätta. Att hänga upp (fast jag vräker byltret i torktumlaren och stoppar vadd i öronen). Men varmt blev det, så nu fick jag kliva ur min vintergarderob och dra på mig vanliga jeans.

.

Jag har varit rädd för att de krympt i skåpet efter dessa månader, men den rädslan var till min stora lycka obefogad.  🙂

…..

Vad har ni på er?

Och hur torkar ni kläder efter tvätten?

Fågeljakt

I mitt hus har jag blivit van vid att karlarna ska ut och jaga än det ena än det andra. Som tur är det väldigt sällan de får nånting på sina färder, och skulle det gå så illa att de prickar nåt oskyldigt djur ute i naturen så har de vett att hålla det utom synhåll för mig.

.

Idag blev jag själv tvungen att jaga en fågel. Den hade förirrat sig in på nya terrassen eftersom dörren i ena ändan stod på glänt. Jag ville inte den skulle vimsa omkring där och dunsa i fönstren och göra sig illa, så jag måste få ut den, men hur??

.

Till saken hör att jag är liksom… hrm, nå inte rädd men… jag menar, en liten talgoxe, vad kan den göra för skada åt en maffig virrpanna i min storlek, inte mycket. Men det känns liksom lite obehagligt att gå nära den. Ändå. Det känns att den kanske dyker på mig i misstag och slår klorna i håret och trasslar sig fast. Jag vill inte ha en sprattlande fågel i kalufsen.  😮

.

Så hur ska man göra i en dylik situation?  Fågeln måste ut men jag vågar inte gå genom dess luftrum och skuffa upp dörren. Dessutom, om jag går dit blir den utom sig av skräck, om den inte är det från förr, och faran att den kraschar ihjäl sig mot nåt fönster tiodubblas på en sekund.

.

Fundera, fundera.  Ensam hemma, dessutom. Inga hjälpstyrkor att kalla in.

.

Till slut, när jag funderat 32 sekunder gick jag för att öppna dörren i andra ändan av terrassen, från UTSIDAN. På vid gavel. Sen gick jag in igen. Då hade fågeln förstås flyttat sig till andra ändan. Jag blev tvungen att schasa den mot den öppna dörren. Vet inte vem av oss som var mera förskräckt. Den gömde sig till och med under en stol för att undkomma mig, som den antagligen hyste väldig respekt för. Där gick jag sakta med hasande steg (även utan tofflor) och talade med darrande stämma och försökte få den att flytta sig åt rätt håll. ” Se så, pippin, ditåt, ditåt! Nej, fel körriktning, ditåt är friheten! ” Kanske var det vinddraget från den öppnade dörren som till slut fick den att inse hur nära det var till livet i den trygga luften: två meter! Ut genom den öppna dörren och upp mot den ljusa färglösa himlen steg den utan ett ljud.  *puuh…*

.

Skulle vara intressant att veta vad den upplevde under minutrarna i fångenskap. Men det lär jag aldrig få höra. Hoppas den inte gjort sig illa i fönsterdunsarna i alla fall.

…..

Jag är ensam hemma. Har varit det i flera timmar. Det är väldigt konstigt men rätt så skönt. Och jag får ju göra vad jag vill. Har limmat den bängliga väggen i pizzerian, så nu hoppas jag få muren rak. Medan limmet torkar låtsas jag städa lite, för syns skull. Det syns knappt.  🙂

Och så väntar jag ivrigt på att mina leverantörer av miniföremål snart inkommer med rapporter?  🙂

Wanted 7 BRÖDER!!

Hörni Stickatanter och andra Garnvänner!  Kasta en blick…

Detta är dotterns nyaste sockor. Det riskerar att bli bara EN  färdig socka, för garnet tog slut vid hälen på nr 2 som ni ser, och det finns inte mera i nån butik där vi tittat.

SNÄLLA, vet nån var vi får tag på lite mer av Novita / Seitsemän Veljestä / Raita i dessa färger??

Nån sa det var ett säsonggarn som tillverkades bara en liten sats, så nu är vårt enda hopp att hitta nån som har en överlopps stump i lagret, eller nån som kan kolla i sin butik om det finns kvar av detta. Jag lovade sätta upp en efterlysning på min blogg.

.

Om nån läsare kan tipsa och inte vill kommentera synligt så kan ni maila mig:

elovena.eulalia(at)hotmail.com

.

Tackar tackar och stora kramen om nån vill hjälpa!!!

Kilometrar

Det blev många kilometrar utmed vägarna idag. Till all lycka råkade jag kasta en blick på bränslemätaren innan jag åkte iväg och såg att det inte var så mycket nafta kvar i tanken. Därmed hade jag förstånd att söka mig till dieseltanken.

.

Först måste jag föra ett avlångt paket till Matkahuolto.

Sen måste jag åt ett helt annat håll för att komma till Kaustby. Hämtade flickan från internatet. Shoppade lite innan vi åkte hem. Hon berättade att de misstänker det finns mögel eller fukt i deras lägenhet. Rumskompisen som har astma har haft jättejobbiga morgnar nu en längre tid, också min tös var lite täppt.  Voj skåånis skåånis tååågi.

Icke öskvärt….  De hade beslutit att följa med läget nu när de är hemma en vecka var på sitt håll, och om de blir bättre under ferien och sen igen sämre när de återvänder till skolan så… då får man börja fråga sig. Nånstans i en annan lägenhet har just en annan tjej blivit tvungen att flytta pga dito problem. Äsch, att det alltid ska dyka upp av detdär möglet där folk ska bo!

.

Vi kom hem när klockan var fem. Där hann vi inte vara länge för det är ju körövning ikväll också, så det blev avresa igen åt ett tredje håll. Håhhåååjaa, när jag återvände hem för tredje gången föreslog jag för husbonn att kanske han kan klara den sista skjutsen utan mig, jag har liksom baken full av kilometrar, och skallen också. Det gick bra, så han åkte iväg för att hämta lite råmaterial. Det är ju ett slags ombyte för den som jobbat hela dan på ett yttertak i snålblåst att få sitta i en varm bil… så han var inte svår att övertala.  🙂

.

Av denna orsak får jag sitta hemma nu vid sprakande brasan och äta lite kladdkaka med mjölk.  😛  Tänk va man kan ha de bra…

.

En liten miss blev det idag när jag köpte en musik-cd att höra på i bilen. Det var bara en billig en, så onödigt att gräma sig så värst över att innehållet var ungefär lika förtjusande som fyra skränskrattande skator invid ditt öppna fönster en sommarmorgon halv fem när du gärna ville sova.  🙂   Jag köpte skivan för att där fanns låten Smile, den tycker jag om.

MEN INTE PÅ SAXOFON…… det ljudet gör mig både nervös, olustig och irriterad! Aaaaaargh!  😡

Glad gladare gladast!

Jag är glad!  🙂  🙂

Hur var det nu Vandris brukar skriva, ett såntdär visdomsord: den som kan glädja sig åt småsaker har mycket att vara glad åt. Det kan jag. BOKSTAVLIGEN!

.

Jag har fått ett brev idag med posten.  🙂   (Tack tack tack Mobis-vännen!  <3)  Ett brev som var lite sådär maffigt och mjukt. Jag anade vad det innehöll… fast jag hade inte väntat det så snart. — Iuuu… spänningen var stor när jag öppnade försiktigt försiktigt…

Ut ramlade Pepsi och CocaCola, flaskor och burkar, antik guldtelefon, tavla med snirklig metallram, Spar-kaffe och Taloussokeri… allt i miniformat.  Hahaa! Fina saker, och såå pyttesmå!  😀

.

Nu har jag installerat dem i pizzerian. Undrar om jag borde limma fast dem, de välter så lätt när min jättehand kommer in och ska rätta till eller flytta nåt. Men om jag sen ångrar mig och vill ha dem nån annanstans? Sinitarra under? Hmm…

.

Pizzorna står på bordet, det vore bara att hugga in och äta. Men det finns inga bestick ännu, de är i Sverige. Nog kommer de också i sinom tid. Jag försökte fota för att kunna visa er, men blev inte nöjd med bilderna. På nära håll är blixten för stark, allt blir för ljust. Stänger jag av blixten blir det svart som i en källare. Jag försöker fota längre ifrån och zooma, men det blir inte bra ändå. Får hitta på nåt… Fotografering är inte min grej, tror jag.

.

Jag ska iväg snart, ut på vägarna som så många gånger förr.

Nästa vecka ska det vara musik i stugan. Musikflickan har sportlov. Det har varit tyst, väldigt sällan nån spelar när hon är borta. Det är annorlunda när hon är hemma: sitter hon inte vid pianot eller datorn så hörs fiolens eller flöjtens ljud från övervåningen. Mysigt. Det är en del av mitt liv, en del som jag saknar när den inte finns här.

Ibland vet man vad man har först när man riskerar att mista det. Jag vill inte mista nånting av det jag har just nu. Inget. –Man får väl önska sådär fast man vet att allt kan hända, precis vad som helst. På gott och ont.

.

Men idag är jag glad över småsakerna.  🙂

Ni visste inte att jag vet

Ni tror väl att jag inte är ett dugg intresserad av sport och idrott. Att jag struntar blankt i vem som vinner och hur det går till på tävlingarna. Det stämmer precis!  🙂  Det rör mig inte i lilltån vem som flåsar värst och ramlar omkull av utmattning eller vem som tar hem vilka pris. Lika dopade är de antagligen var och varannan ändå.  🙂

.

Men jag har nyligen hört ett program om Veikko Hakulinen. Se där! En rikti KAAR!  🙂

Måste ha varit en större tävling som han var med om. Året var nåt 50- eller 60. Inte vet jag om han vann. Kanske. Troligen, för han hyllades som en hjälte när han kom hem. Men i programmet berättades om hur han tränade hemmavid och tog sig an alla världens överlopps ansträngande sysslor bara för att han skulle kunna bygga upp styrka och uthållighet utan att spilla nån tid. Vevade upp hiskliga mängder vatten ur brunnen och störade hö på alla lediga stunder. Och mycket annat.

.

Jag hörde på programmet när jag körde, det var rätt fascinerande. Detdär långloppet, 50 km, berättades om i sin helhet, från det att han steg upp vid 5-tiden på morgonen, åt gröt och ägg och fixade sina skidor själv. Trälaggar, antar jag. Nån ny sorts röd smörja beslöt han i sin nervositet att prova, det var väl modigt gjort en sån dag?  Ett elstrykjärn hade han som hjälpmedel, det var säkert toppmodernt på den tiden.  😀  4 grader kallt var det, men i högre terräng mötte han varmare temperatur och lössnö och fick stanna och valla om i två omgångar. Sista etappen var det blidväder rakt igenom.

.

Han kom i mål på tiden 3.33.32 men den sista siffran ändrades också till en trea. Och han hade blåbärssoppa lite överallt, det var sånt han hällt i sig som energi under ansträngningen. Och svartvinbärssaft. Konstigt nog fäste jag mig mest vid dehär matdetaljerna…  🙂

.

Visst gjorde det lite intryck på mig… ingen Heikko-Veikko detdär!  🙂  Jag ska bestämt googla lite och ta reda på mer om min nyaste idol!

…..

Men just nåt annat vet jag inte sen om finländsk skidåkning.  🙂

Den enda!

En enda spamkommentar under nattens lopp!  🙂

Härligt, jag tror det hjälpte att stänga av kommentarsfunktionen för alla inlägg som är över 14 dar gamla. Men nu är det nån som vill nåt, och minsann tror jag detta är polska??

Nu undrar jag om ni som är duktiga kan översätta åt mig. Jag misstänker det är ett förslag till hur man ska säga

Nostokohta på finsk och Anläggningspunkt för lyftanordning på svensk. Rimligtvis blir det ännu längre på polska??  Såhär: Cze¶ć, widzę że trafiłem na bardzo interesuj±cy serwis. Będę twoim stałym czytelnikiem :]

Där i mitten står det nåt om intressant, sånadär anordningar är alltid intressanta, så jag tror jag är på rätt spår.  😛

Eller månne det handlar om böcklingarna?  😮  Kanske bardzo är böckling? Det börjar ju på B. Tycker det nämns nåt om servisen också man bör använda när man äter. Intressant servis… nånting.

Jag ser inget som skulle likna de ord jag kan, så det handlar inte om räkneord och inte om hästar. Häst heter konj och det är lätt för åtminstone talar min husbonn alltid om koni när han menar en dylik fyrhoving.

——-

Idag ska Mobis paket åka iväg. Annepauline borde snart få sitt där på Stockholmen, ni kan föreställa er hennes vilda glädjeskutt. Måtte tofsetofflorna hållas på i krumbukterna och inte flyga in i drivan.  🙂  När sen båda dehär tanterna blivt Ainohasare är det min tur att bli begåvad, DET NI…  😛   !!!!   *väntarväntarväntar*

.

Och så, Annepauline. Vad är följande? En liten bloggstart som vi ALLA, alla väntar på. *knackar otåligt med naglarna mot bordet*   🙂